JAg fick ett önskemål att jag skulle skriva lite om varför jag bott på behandlingshem/ungdomsboende så här har ni!
***
Sommaren 2010 träffade jag en kille, som jag blev störtförälskad i! Min mamma tyckte inte om honom så mycket och han hade rätt dåligt inflytande på mig.. Jag började strunta i vad mamma sa och gjorde som jag ville. Var ute och drack i princip varje dag, Sket i att komma hem och ja ni fattar..
Så efter att jag och mamma hade världens fight så gick allt åt helvete. Jag tog mina saker och flyttade hem till killen vilket mamma verkligen inte gillade. Så hon tog kontakt med socialen och dom kom tillslut och hämtade mig, Det var den 14 oktober 2010 jag flyttade upp dit. I början satt jag bara inne i mitt rum, Gick typ aldrig ut till de andra ( det bodde 4 andra ungdommar där också ) Sen så började jag missköta mig igen och sket i vad personalen sa eller gjorde. Jag gav dom rent ut sagt ett helvete! Jag började umgås med dom andra som bodde där och fick nya kompisar. Jag började komma bättre överens med mamma, Det brakade ihop med killen.. vilket jag är grymt glad över idag, Kan inte fatta att jag var tillsammans med honom :s
Kärleken gör en blind
menmen det stora lyftet i mitt liv var när jag och 2 andra tjejer som bodde där planerade en fest och allt för att personalen inte skulle veta! Det gick skitbra ända tills polisen och personalen kom till festen.. Det var då jag blev tvungen att åka hem till mamma direkt och inte komma upp till boendet. När personalen sen sa att jag skulle flytta hem visste jag inte riktigt hur jag tänkte.. men idag är jag så fruktansvärt glad över att jag fick flytta hem och att jag har sagt upp kontakten med alla dåliga vänner jag hade förr.
Nu har jag ju min DRÖMPRINS och lever lyckligt! :*
***
Frågor/Funderingar? Fråga på bara jag tycker inte det är jobbigt att prata om sånt här. It's life!
***
Nu ska jag lägga mig och söööva :D Gonatt
